Det är så underbart att vara hemma. Ändå tog vi premiärtur med barnvagnen till Hemköp för att köpa kvällsmat. På vägen dit mötte vi mamma och Tomtom och vi bokade ett kafferep hos oss när vi kom tillbaka från affären. Mötte dom utanför Fox and the anchor och då hade Christian hakat på! Gick hem och Milan blev väldigt kelad och fotad (får bilder sen).
Resten av kvällen har varit lugn. Jag har testat på att "hobbyamma" som det så fult heter. Detta innebär att jag "ammar" på både mina och Milans villkor endast för att det är mysigt. Jag har fått tabletter som gör att jag inte har någon mjölkproduktion så vi kan sitta där och mysa hur länge vi vill- helt i min smak!
Nu har jag kollat av facebook och bloggen och det har tagit några timmar så det är dags att lägga sig jämte två utslagna älsklingar!
Godnatt allihopa!
lördag 3 juli 2010
Sista dagen på BB
Jag ställde klockan på kvart i åtta för att hinna med frukosten som bara serveras i en timme i BB-matsalen. Milan börjar gnälla, men alla slitna nyblivna mammor tittar förstående på mig. Vid halv tio kommer Kim och tillbringar dagen med oss och Milan går genom massor av tester som han blir godkänd i. Jag har en enorm hemlängtan och tjatar på att få komma hem. Runt klockan 17 får vi äntligen reda på att det är okej att åka hem.
Han (och vi) har funnit nappen!
Han (och vi) har funnit nappen!
Gulligaste undersköterskan (förutom mamma) som kom in ibland för att kela med Milan, han var ju hennes favvis!
BB
Strax efter förlossningen blev vi skickade till BB en trappa upp. Där hade vi "beställt" ett familjerum men eftersom det var fullproppat hade de fört ihop sängarna i ett dubbelrum istället. Där sov vi första natten tillsammans Kim, Milan och jag.
Dag två på BB behövde de tydligen Kims säng till andra mammor och han blev "utkastad". De gjorde ordning sängen men den förblev tom hela vår vistelse ut. Jag fick sova ensam i rummet och passade på att ta lite bilder på det (klicka för förstoring):
Rummet på BB
Milans prematurblöjor och vanliga nyföddblöjor. Tänkte ta med mina "blöjor" på bilden med men jag kände att jag ville behålla mina läsare..
Dag två på BB behövde de tydligen Kims säng till andra mammor och han blev "utkastad". De gjorde ordning sängen men den förblev tom hela vår vistelse ut. Jag fick sova ensam i rummet och passade på att ta lite bilder på det (klicka för förstoring):
Rummet på BB
Milans prematurblöjor och vanliga nyföddblöjor. Tänkte ta med mina "blöjor" på bilden med men jag kände att jag ville behålla mina läsare..
35+4 (eller dagen då det smällde)
Välkommen till världen!
VARNING FÖR ÄCKLIGA DELAR! Förlossningen, ihopklistrad från minnen, journal och vad mamma och Kim berättat. Milan föddes 1 juli 2010 13.50. Här kommer historien: (Obs! Bilderna får bara publiceras av mig på bloggen!)
Klockan 06.00 (exakt!) vaknade jag som vanligt för att gå och kissa. Väl på toaletten upptäckte jag att bindan var dygnsur och en bit av slemproppen hade tittat ut. Den här gången var slemproppsklegget blodstrimmig, med ingenting jag reagerade över, man blir ju lite van av alla lustiga geggor man hittar i trosorna när man är gravid. Jag gick och lade mig igen.
Vid 06.30 började jag få ont i korsryggen som kom och gick och gjorde riktigt ont.07.00 försöker jag väcka Kim för att berätta att det gjorde riktigt ont. Han reagerar knappt och jag börjar gråta och tycka synd om mig själv. Jag vänder mig om för att tjura och då går vattnet. Jag säger att vattnet gått (fortfarande sur) och han reagerar knappt. Jag har nämligen försökt övertala honom några gånger innan att vattnet gått.. Han somnar om och jag rycker åt mig hans hand och skriker "MEN KÄNN DÅ". Kim blir äcklad men är ändå inte övertygad. Först när jag ställer mig upp och det, om möjligt, kommer mer vatten säger han att vi kanske skulle ringa till förslossningen. Jag vägrar i rädsla att bli hemskickad.
07.32 (exakt tid från journalen) Jag ringer in till förlossningen och måste åka in för "kontroll". Ringer mamma och säger att vi ska åka in, men säkert blir hemskickade igen. Mamma lovar att möta upp oss till klockan 09.30 då Kim måste åka och jobba och jag inte vill vara själv.
08.18 Jag blir undersökt och hamnar snart i ett rum tillsammans med någon annan tjej (som ser ut att vilja mörda oss). Försöker tigga till mig någon form av smärtlindring men BM från 40-talet ordinerar gåstol. Jag går några meter, får sjuhelvetes värk, går några meter, får sjuhelvetes värk. Mamma kommer och jag försöker övertala BM att JAG HAR ONT!
09.11 Jag får äntligen komma till ett förlossningsrum och börjar pimpla lustgas/syrgas 40/60.
09.30 Kim åker till jobbet för här blir ändå ingen bebis idag. Jag fortsätter ändå på lustgasen. Jag blir undersökt och Milan är fixerad och jag öppen 3 cm. Mamma ringer Kim som får vända om.
10.55 Jag får något dropp som jag under hela förlossningens gång frågar minst 7 gånger vad det är. Jag får svar samtliga gånger. Lustgas är bra!
11.20 Älskade epiudral! Jag är nästan helt väck men jag fick höra att när jag fick epiudralen sprutades den över hela rummet. Sedan pågick en lång diskussion huruvida mycket jag fått i mig och hur mycket som låg på golv, bord och personal. Epiudral är en jävligt bra smärtlindring <3 ">
VARNING FÖR ÄCKLIGA DELAR! Förlossningen, ihopklistrad från minnen, journal och vad mamma och Kim berättat. Milan föddes 1 juli 2010 13.50. Här kommer historien: (Obs! Bilderna får bara publiceras av mig på bloggen!)
Klockan 06.00 (exakt!) vaknade jag som vanligt för att gå och kissa. Väl på toaletten upptäckte jag att bindan var dygnsur och en bit av slemproppen hade tittat ut. Den här gången var slemproppsklegget blodstrimmig, med ingenting jag reagerade över, man blir ju lite van av alla lustiga geggor man hittar i trosorna när man är gravid. Jag gick och lade mig igen.
Vid 06.30 började jag få ont i korsryggen som kom och gick och gjorde riktigt ont.07.00 försöker jag väcka Kim för att berätta att det gjorde riktigt ont. Han reagerar knappt och jag börjar gråta och tycka synd om mig själv. Jag vänder mig om för att tjura och då går vattnet. Jag säger att vattnet gått (fortfarande sur) och han reagerar knappt. Jag har nämligen försökt övertala honom några gånger innan att vattnet gått.. Han somnar om och jag rycker åt mig hans hand och skriker "MEN KÄNN DÅ". Kim blir äcklad men är ändå inte övertygad. Först när jag ställer mig upp och det, om möjligt, kommer mer vatten säger han att vi kanske skulle ringa till förslossningen. Jag vägrar i rädsla att bli hemskickad.
07.32 (exakt tid från journalen) Jag ringer in till förlossningen och måste åka in för "kontroll". Ringer mamma och säger att vi ska åka in, men säkert blir hemskickade igen. Mamma lovar att möta upp oss till klockan 09.30 då Kim måste åka och jobba och jag inte vill vara själv.
08.18 Jag blir undersökt och hamnar snart i ett rum tillsammans med någon annan tjej (som ser ut att vilja mörda oss). Försöker tigga till mig någon form av smärtlindring men BM från 40-talet ordinerar gåstol. Jag går några meter, får sjuhelvetes värk, går några meter, får sjuhelvetes värk. Mamma kommer och jag försöker övertala BM att JAG HAR ONT!
09.11 Jag får äntligen komma till ett förlossningsrum och börjar pimpla lustgas/syrgas 40/60.
09.30 Kim åker till jobbet för här blir ändå ingen bebis idag. Jag fortsätter ändå på lustgasen. Jag blir undersökt och Milan är fixerad och jag öppen 3 cm. Mamma ringer Kim som får vända om.
10.55 Jag får något dropp som jag under hela förlossningens gång frågar minst 7 gånger vad det är. Jag får svar samtliga gånger. Lustgas är bra!
11.20 Älskade epiudral! Jag är nästan helt väck men jag fick höra att när jag fick epiudralen sprutades den över hela rummet. Sedan pågick en lång diskussion huruvida mycket jag fått i mig och hur mycket som låg på golv, bord och personal. Epiudral är en jävligt bra smärtlindring <3 ">
Milan vägde 2370g och var 45 cm lång. Född en månad för tidigt (prematur) men behöver inga apparater eller slangar! Han dricker själv ur nappflaskan. Han är verkligen pappa upp i dagen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)