Milan har skrikigt, skrikigt och skrikigt. Ingenting är roligt. Inte rita, inte leka med roligaste leksakerna, inte titta på mora träsk, inte gå, inte sova. Allt blir skrik. När det inte ens är roligt att radera kontakter och skriva knäppa sms på min mobiltelefon undrar jag verkligen vad som är fel. Han har inte ont någonstans, det vet jag. Däremot är mitt tålamod passerat noll för längesedan.
Nu sitter jag och trycker i mig isterband och kroketter för att hitta tillbaka. Som tur vad jobbar Kim bara till 17 idag.
Jag återkommer med en uppdatering......
