Idag när jag hämtade Milan på dagis kom det fram en flicka i 4-5årsåldern till mig, varpå följande konversation utspelade sig:
Flickan: "Vet du, idag var det ett monster på dagis."
Jag: "Nähä? Vart då?"
Flickan: "Joohoo, där borta!" *pekar*
Jag: "Herregud! Men det var väl ett snällt monster?"
Flickan: "Näää, det var jätteelakt! Vi fick springa!"
Jag: "Oj, oj, oj!"
Flickan: "Men fröken bääääärade Milan för han sprang inte så fort..."
Det var ju snällt av fröken att inte lämna Milan i sticket när det finns farliga monster på skolgården.
En blogg som dokumentation av mina fina barns uppväxt.
