De senaste dygnet alltså.
I fredags kom Martin och Hanna från skåne och vi samlades hos Ralle som passade på att fylla år. Jag och Milan knallade hem vid 12, men lämnade dörren öppen till Kim. Vid halv två vaknade jag av att det ringde helt galet mycket på dörren. Där stod Ralle och han berättade att de hade kört armbrytning och Kim brutit armen och sen fått åka ambulans till akuten. Han skulle antagligen inte komma hem förens dagen därpå. Inte sov jag mer den natten, men klockan halv fem ringde det på dörren igen. Där stod Martin och min stackars illamående älskling. Gipsad från axeln och ner över underarmen, för visst var det överarmen han brutit. Det gör ont att se sin älskling ha ont!
Men när den värsta smärtan och illamåendet gått över var han ganska nöjd. Han hade tydligen vunnit i armbrytningen över både Martin och Ralle.
I samma veva blir både jag och Milan riktigt förkylda. Men vi tar hand om varandra.
En blogg som dokumentation av mina fina barns uppväxt.
