Idag när jag hämtade Milan på dagis kom det fram en flicka i 4-5årsåldern till mig, varpå följande konversation utspelade sig:
Flickan: "Vet du, idag var det ett monster på dagis."
Jag: "Nähä? Vart då?"
Flickan: "Joohoo, där borta!" *pekar*
Jag: "Herregud! Men det var väl ett snällt monster?"
Flickan: "Näää, det var jätteelakt! Vi fick springa!"
Jag: "Oj, oj, oj!"
Flickan: "Men fröken bääääärade Milan för han sprang inte så fort..."
Det var ju snällt av fröken att inte lämna Milan i sticket när det finns farliga monster på skolgården.
En blogg som dokumentation av mina fina barns uppväxt.
onsdag 28 november 2012
måndag 26 november 2012
26 november 2012
Min mamma har i alla år tjatat på mig att jag ska lära mig att planera. Visst är jag duktig på att skriva "att göra"- listor, men att sedan bocka av göromålen är jag desto sämre på. Nu har det dock blivit livsviktigt för att klara av vardagen med två barn. Matsedlar, baddagar, lägga fram kläder dagen innan, var sak på sin plats och en viktig sak om dagen ska bli vardagsmat. Det verkar vara en lång inskolning, men jag antar att det är en vanesak. Tur att mamma alltid står där i bakgrunden och ekar "planeeeerriiiiing".
måndag 19 november 2012
19 november 2012
Blogger har längst upp på sidan en länk som heter "Slumpa blogg". Hur länge den har varit där har jag ingen aning om, men idag ropade den på mig. Det tog inte lång tid innan jag började bli orolig, 90% av bloggarna jag hamnade på var rosa, tillhörde tjejer i åldrarna 10-13åringar och hette något i stil med "JustinBieberlover". Det var inte där jag blev orolig. Innehållet i bloggarna var bilder på töserna, lite "luftigare" klädda och väldigt mycket information! I ett nafs hittade man för det första deras fulla namn, men även adresser, telefonnummer och vilka som ingick i familjen. Inte nog med det, jag reagerade även över att flera av dem skrivit, i flera inlägg huruvida de är ensamma hemma eller inte. Att de har sin katt eller sitt marsvin hemma hjälper liksom inte.
När jag var i den åldern var det väldigt på tapeten om pedofilism och dylikt. Var dag blev vi påminda om vad vi inte skulle publicera på internet. Helst skulle vi ju inte använda internet alls utan tillbringa vår "datortimme" med att spela The Sims. Märk väl att det inte finns någon siffra efter spelets namn.
Har man slutat prata om pedofiler och barns internetvanor i skolan eller når det inte fram?
Nä, Milan och Agnes, passa er för er mamma har internet och hon är inte rädd för att använda det!
När jag var i den åldern var det väldigt på tapeten om pedofilism och dylikt. Var dag blev vi påminda om vad vi inte skulle publicera på internet. Helst skulle vi ju inte använda internet alls utan tillbringa vår "datortimme" med att spela The Sims. Märk väl att det inte finns någon siffra efter spelets namn.
Har man slutat prata om pedofiler och barns internetvanor i skolan eller når det inte fram?
Nä, Milan och Agnes, passa er för er mamma har internet och hon är inte rädd för att använda det!
söndag 18 november 2012
19 november 2012
Häromdagen fick jag brev från Försäkringskassan. "Hjälp", tänkte jag eftersom man aldrig vet vad de kan tänkas vilja. Oftast kontaktar de mig när de vill ha komplettering av papper eller bara jävlas med mig (de känner doften av mitt svett varje gång jag inte förstår mig på papper, vilket är typ alltid). Denna gången ville de informera mig om att jag från och med denna månaden kommer få två barnbidrag samt flerbarnstillägg! Jag tackar allra ödmjukast, speciellt eftersom jag lagt min budget för ett halvt barnbidrag (Milans papi får andra halvan för honom).
Och så började jag planera hur jag ska sätta sprätt på dessa pengarna. Först och främst är det storhandling på gång. Någon julklapp till mina ungar. Agnes behöver en overall. Jag behöver vinterskor. En tatuering (till mig)hade inte varit fel. En ny tv som faktiskt har en fjärrkontroll. En resa. Ett nytt kök. Eller varför inte köpa nya möbler till lägenheten.
Mja, det där med att vara realistisk är inte min grej. Vi börjar med storhandlingen iallafall. Sen var det ju det där som Charlie och Mattias alltid tjatar om.... b-buffert.........
Och så började jag planera hur jag ska sätta sprätt på dessa pengarna. Först och främst är det storhandling på gång. Någon julklapp till mina ungar. Agnes behöver en overall. Jag behöver vinterskor. En tatuering (till mig)hade inte varit fel. En ny tv som faktiskt har en fjärrkontroll. En resa. Ett nytt kök. Eller varför inte köpa nya möbler till lägenheten.
Mja, det där med att vara realistisk är inte min grej. Vi börjar med storhandlingen iallafall. Sen var det ju det där som Charlie och Mattias alltid tjatar om.... b-buffert.........
18 november 2012
Idag har Milan åkt till sin papi och det är väldigt, väldigt tyst här. Jag har passat på att ta ett bad och kryper snart ner i sängen. I morgon sticker jag och Agnes till BVC för vägning och efter det kommer Bella för att checka läget. Jag slänger in lite bilder när jag ändå håller på!
Pepparkaks-ballerina? Mormor myser med godingarna
Långbad!
lördag 17 november 2012
17 november 2012
Jag bevakar en del modebloggar om jag någon gång skulle lyckas bli sådär småstadstjejigt chick. Iallafall gör jag några tappra försök ibland.
Hetast på modet just nu är att springa runt med en take away kaffemugg från Starbucks. Nej, förlåt, vi springer inte utan promenerar och är sådär äckligt harmoniskt som också är på modet. Jag brukar knalla runt med en läsk från Mc Donalds. Jag antar att detta är budgetvarianten. Vill man komma ännu lägre ner i pris kan man ju spara muggen och fylla den med vatten. För ännu tightare plånbok går vi runt med den 10 år gamla muggen tom. Då är ju chansen att vi spiller mindre.
Hetast på modet just nu är att springa runt med en take away kaffemugg från Starbucks. Nej, förlåt, vi springer inte utan promenerar och är sådär äckligt harmoniskt som också är på modet. Jag brukar knalla runt med en läsk från Mc Donalds. Jag antar att detta är budgetvarianten. Vill man komma ännu lägre ner i pris kan man ju spara muggen och fylla den med vatten. För ännu tightare plånbok går vi runt med den 10 år gamla muggen tom. Då är ju chansen att vi spiller mindre.
17 november 2012
I väntan på att moster Icka och hennes gobbe Nichlas ska komma från Götet och hälsa på fördrev Milan tiden på bästa sätt. Hemma hos oss är det full underhållning att knalla runt med ett amningsinlägg i pannan.
Moster gullade visst lite för mycket med Agnes för plötsligt blev Milan också bebis!
Jag ska snart börja på maten, vilket innebär att värma rester. Just nu drömmer jag lite halvvåta drömmar om programledaren i Rampljus som verkligen kan konsten att underhålla min son medan jag bloggar! Det är en redig karlakarl det!
17 november 2012
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig inför det här. Det kan tyckas bekvämt att Milan har börjat med någon slags självservering av frukosten...
Men å andra sidan kanske det inte är så bekvämt trots allt...
fredag 16 november 2012
16 november 2012
Ny taktik mot Milans nattningar. Inget sova middag och lägga honom klockan 17.00. Kan tyckas tidigt, men då hade han ju ändå dragits upp klockan 8 på morgonen hela veckan för att sedan köra slut på ungen på dagis och att han dessutom knappt sovit på natten.
Vi utförde den vanliga nattningen med pyamas, tänder och saga. Jag sade godnatt och gick ut. Ställer mig utanför dörren eftersom han snart kommer springa upp.
Jag väntade.. och väntade. Efter 10 minuter gläntar jag på dörren för att kolla så han inte petat i någon kontakt eller något, men istället hör jag ett ljud jag längtat efter hela veckan- djupa snarkningar från Milans säng!
Nu sitter jag här och fånler för jag har lyckats! Jag vann!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu för jag förberedde nattningen genom att halsa en av energidrickorna.............
Vi utförde den vanliga nattningen med pyamas, tänder och saga. Jag sade godnatt och gick ut. Ställer mig utanför dörren eftersom han snart kommer springa upp.
Jag väntade.. och väntade. Efter 10 minuter gläntar jag på dörren för att kolla så han inte petat i någon kontakt eller något, men istället hör jag ett ljud jag längtat efter hela veckan- djupa snarkningar från Milans säng!
Nu sitter jag här och fånler för jag har lyckats! Jag vann!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu för jag förberedde nattningen genom att halsa en av energidrickorna.............
onsdag 14 november 2012
14 november 2012
The Breast Milk Baby, jag kan till viss del förstå tillverkarens baktanke- det ska vara så naturtroget som möjligt för små pojkar och flickor som vill leka mamma. Barn med småsyskon vet ju faktiskt om att bebisen inte kommer levererad med en nappflaska, men det finns ju gränser. Nä, tydligen är amningen fortfarande så laddad hos oss vanliga dödliga att vi ratar denna dockan totalt. Däremot dockor som bajsar, kissar, rapar, kräks och är sjuka är helt okej.
The Breast Milk Baby- tack, men nej tack.
14 november 2012
Efter dagis fick vi promenera direkt till vårdcentralen- Milan hade petat in en pärla i näsan.. Som tur var så var väntetiden kort och pärlan satt så "bra" att den var lätt att plocka ur :)
14 november 2012
Idag är dagen då Agnes hade BF. Men nu är hon tre veckor och det är en vanlig dag för oss. Jag och Milan passar ändå på att göra en trist onsdagsfrukost till en mysstund framför barnprogram.
tisdag 13 november 2012
13 november 2012
När jag var yngre, innan jag fick barn, visste jag precis vilken mamma jag skulle bli. Jag tittade maniskt på tv-program såsom Supernanny och Nannyjouren. Alla tekniker de lärde ut, inom alla problemområden- jag lärde de mig utantill. För jag skulle minsann bli den där mamman med stenkoll på sina barn, men som fortfarande var sådär galet rolig.
Som min mamma. Det räckte att hon tittade på mig eller mina systrar så visste man direkt att det var dags att lägga av. Vad som hände om man inte skärpte sig vet jag inte för det behövdes liksom inte. Det räckte med den där blicken. SÅN skulle jag bli som mamma!
Så föddes Milan. Bortsett från enstaka, korta utvecklingsperioder har han verkligen varit det där drömbarnet. Många mammor har avgudat, eller rent av hatat det där sättet Milan somnat själv, sovit hela natten, ätit upp sin mat, plockat undan sina leksaker och roat sig själv i flera timmar.
Hans trots började. Tufft med tanke på att jag inte är van vid ett barn som inte lyssnar, men fortfarande fullt hanterbart. Från att ha somnat bums i sin egen säng tog nattningen ungefär 20 minuter. Detta tyckte jag var jobbigt.
Så föddes Agnes och därmed "jag har fått ett syskon"- syndromet hos Milan. Värst är nattningen. Fy vad jag hatar nattningen. Jag har varit inne på supernannys hemsida och pluggat och skrivit ner stegen för nattningen. Det kan ta några timmar de första kvällarna, javisst, men när vi börjar närma oss sju, åtta timmar varje kväll är det inte lika kul. Att lägga tillbaks en sprallig 2,5åring i sängen med en treveckors bebis fastklistrad på ena bröstet gör inte saken lättare. Inte heller att han skrattar och tycker hela grejen är skitkul. Att gå upp på morgonen är inte heller sådär "jag skiter på mig"-roligt. Nu undrar jag: Supernanny, existerar du eller är du bara en myt?
Det känns som jag testat allt; Supernannys lägga tillbaka i sängen, sitta brevid sängen, sitta mitt i rummet med ryggen mot, sitta utanför sovrummet, minska på middagsluren, skippat middagsluren helt, förklara lungt och stilla att nu ska Milan sova och säga till på skarpen.
Nu behöver jag alla råd jag kan få- eller iallafall en fet kram.
Som min mamma. Det räckte att hon tittade på mig eller mina systrar så visste man direkt att det var dags att lägga av. Vad som hände om man inte skärpte sig vet jag inte för det behövdes liksom inte. Det räckte med den där blicken. SÅN skulle jag bli som mamma!
Så föddes Milan. Bortsett från enstaka, korta utvecklingsperioder har han verkligen varit det där drömbarnet. Många mammor har avgudat, eller rent av hatat det där sättet Milan somnat själv, sovit hela natten, ätit upp sin mat, plockat undan sina leksaker och roat sig själv i flera timmar.
Hans trots började. Tufft med tanke på att jag inte är van vid ett barn som inte lyssnar, men fortfarande fullt hanterbart. Från att ha somnat bums i sin egen säng tog nattningen ungefär 20 minuter. Detta tyckte jag var jobbigt.
Så föddes Agnes och därmed "jag har fått ett syskon"- syndromet hos Milan. Värst är nattningen. Fy vad jag hatar nattningen. Jag har varit inne på supernannys hemsida och pluggat och skrivit ner stegen för nattningen. Det kan ta några timmar de första kvällarna, javisst, men när vi börjar närma oss sju, åtta timmar varje kväll är det inte lika kul. Att lägga tillbaks en sprallig 2,5åring i sängen med en treveckors bebis fastklistrad på ena bröstet gör inte saken lättare. Inte heller att han skrattar och tycker hela grejen är skitkul. Att gå upp på morgonen är inte heller sådär "jag skiter på mig"-roligt. Nu undrar jag: Supernanny, existerar du eller är du bara en myt?
Det känns som jag testat allt; Supernannys lägga tillbaka i sängen, sitta brevid sängen, sitta mitt i rummet med ryggen mot, sitta utanför sovrummet, minska på middagsluren, skippat middagsluren helt, förklara lungt och stilla att nu ska Milan sova och säga till på skarpen.
Nu behöver jag alla råd jag kan få- eller iallafall en fet kram.
måndag 12 november 2012
13 november 2012
Ibland går det bra.. För bra!
Ända sedan Agnes föddes har Milan haft väldigt svårt att sova. Antar det är någon fas. Ikväll däremot när mamma lade honom så däckade han direkt. Helt fantastiskt att jag kunde koppla av resten av kvällen.
Vid ett vaknade han och kröp över till min säng. Fint, inga problem, sov du hos mamma lille vän. Jag stoppade om honom och han låg och pillade mig på ryggen. Jag däckar.
Klockan två vaknar jag av att Milan skrattar som en tok, jag är blöt i håret och det stinker av något starkt! Ungen har då klivit över mig i sängen utan att jag vaknat. Gått ut i köket , klättrat upp på en stol och fått fatt i luftfräscharen. Denna stod han och sprayade mig i håret med!
Nu ligger jag och stinker men jag envisas med att inte duscha. Däremot kommer jag denna gången försäkra mig om att Milan somnar innan mig.
Nåja, det blev iallafall en kul historia och något att skriva i babyboken..
Ända sedan Agnes föddes har Milan haft väldigt svårt att sova. Antar det är någon fas. Ikväll däremot när mamma lade honom så däckade han direkt. Helt fantastiskt att jag kunde koppla av resten av kvällen.
Vid ett vaknade han och kröp över till min säng. Fint, inga problem, sov du hos mamma lille vän. Jag stoppade om honom och han låg och pillade mig på ryggen. Jag däckar.
Klockan två vaknar jag av att Milan skrattar som en tok, jag är blöt i håret och det stinker av något starkt! Ungen har då klivit över mig i sängen utan att jag vaknat. Gått ut i köket , klättrat upp på en stol och fått fatt i luftfräscharen. Denna stod han och sprayade mig i håret med!
Nu ligger jag och stinker men jag envisas med att inte duscha. Däremot kommer jag denna gången försäkra mig om att Milan somnar innan mig.
Nåja, det blev iallafall en kul historia och något att skriva i babyboken..
12 november 2012
Min mamma har tagit "mormorledigt" för att hjälpa mig med markservice och barn nu första tiden med Agnes. Det känns helt underbart med all hjälp och sällskapet! Idag har jag tvättat undan allt, man ska inte underskatta att tvätta ofta med småbarn. Nu blir det att mata Agnes, sen går jag nog och lägger mig trots att klockan bara är 20.40.
Milan diskar
Mamma badade Milan och när jag tittade till dom såg det ut såhär =)
Jag var föresten på BVC med Agnes idag, hon hade gått upp bra! Hon väger nu, vid tre veckors ålder 2480g (jämfört med 2240g vid två veckors ålder). Lite krut är det nog allt i min ekologiska, närproducerade mjölk!
söndag 11 november 2012
11 november 2012
Idag har jag gett upp näst intill allt vad städning och barnupppfostran heter.
Vad Milan gör på bilden? Jo, han stoppar in cd-skivor i VHSspelaren. Men det vet ju jag såklart ingenting om..
11 november 2012
Idag är det två busungar jag har. Iallafall den äldre modellen som gärna vill pilla på Agnes. Det ska petas i ögat och tryckas in nappar i munnen. Vill hon inte öppna munnen och ha nappen så trycker vi lite hårdare..
Min äldsta busunge..
Internet har bra förslag på uppfostringsmetoder. Detta är min favorit. Inte långt kvar innan jag kan införskaffa T-shirt i storlek XXXL och textilpennor. Om de inte är riktigt odrägliga förstås, då köper jag en t-shirt i storlek S.
lördag 10 november 2012
fredag 9 november 2012
9 november 2012
Jag sitter ofta och söker nostalgitrippar och har faktiskt sett det mesta. Musik, leksaker, vardagsföremål, program och reklamblock från 90-talet, jag kan bara inte sluta kolla. Men idag när jag gjorde mitt dagliga surfande på damnlol.com fick jag den ultimata nostalgitrippen:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)