De har verkligen full koll på förlossningen! Vi hade fått en tid att komma idag klockan 9.15 för att se att graviditeten var som den skulle. Sist vi var inne (i tisdes) sa läkaren som undersökte mig att min livmodertapp var förkortad (detta blir den alltså innan man öppnar sig) och vi fick ju tiden att komma tillbaka.
När vi kom in visade det sig att vår tid inte var registrerad "nattpersonalen har ingen aning om hur vi arbetar här" ursäktade sig hon som hjälpte oss. Hur som haver hade de en tid klockan 10.30 så vi letade på ett fik där vi satt och jag fick trycka i mig ett glas läsk.
Vi kom tillbaka och fick en jättegullig läkare (för en gångs skull) som skulle undersöka mig med vaginalt ultraljud och gynundersökning. Hon behövde inte kolla särskillt länge för att konstatera att det inte alls var något som såg onormalt ut. Livmodertappen var inte alls förkortad, vilket var grymt lugnande. Hon förstod inte ens var det kom från och varför de hade kallat tillbaka mig. Man blir ju så lugn och känna sig sååå säker på vad läkarna säger..
Jag hoppas iallafall att den sista läkaren har rätt så jag slipper oroa mig, men jag har fortfarande ont och mycket sammandragningar.
På eftermiddagen träffade vi Sara och hennes sockersöta dotter Wilda! Fikade och blev uppskrämda av förlossningsberättelser ;) Kim fick hålla Wilda så nu är han jättebebissjuk, gått och klappat på magen hela tiden sen dess. Tyvärr sov Milan under hela tiden så Sara fick inga bebissparkar, fast å andra sidan var det väldigt skönt att låta min blåslagna mage vila lite, han brukar ju hålla igång mer eller mindre dygnet runt annars. Jag antar att han lär vakna strax och då går det inte att hejda honom.
När vi kom hem efter fika med Sara och Wilda gick jag och lade mig. Klockan var då ungefär fem och jag somnade direkt efter en halv dags äventyr. Jag vaknade först när Kim väckte mig kvart över nio när han lagat mat :) Nu har han precis skaffat sig sitt nya favoritbands album- Raymond och Maria. Jag ska nog inte klaga, jag gillar ju också dom, eller åtminstone gjorde jag det de första 115 gångerna......
ja eller för sisådär 7 år sen!
SvaraRaderahihi Inte meningen att skrämma upp dig så där. Fast lika bra så du inte får en chock sen. Du ska ju trots allt gå igenom "skiten".
SvaraRaderaHälsa Kim att han får komma hem till oss så han kan busa på riktigt med henne :)
Ha det bra.